HUR HAMNADE JAG HÄR? 

Min spirituella resa har inte på något sätt varit spikrak och enkel.

Jag är inte den typen av person som har stått i konstant kontakt med universum och sett andar vid sänggaveln genom hela mitt liv. Visst hade jag en dragning att fundera över universum, livet och döden när jag var barn och ungdom, men jag hade ingen känsla av att vara i ständig kontakt med universum. Däremot har jag alltid känt ett starkt engagemang för att arbeta mot en kärleksfull och rättvis värld.

Jag hade ett tidigt och argt feministiskt uppvaknande som först stillades först när jag fördjupade mig i sociologi och genusvetenskap under mina år på universitetet. Jag drogs också till internationella volontärutbyten och föreningsliv för att utforska världen och bidra till en bättre värld. Kontakt med människor från olika kulturer utmanade mig, och detta bidrog betydligt till min personliga utveckling.

MIN RESA

Nu låter det kanske som att livet varit enkelt för mig?

Att födas på jorden med ett brinnande kall är fantastiskt. Numera uppskattar jag det verkligen, men resan dit jag är idag har varit utmanande på många sätt. Min barndom- och ungdomstid präglades av ständig rädsla och oro. Jag hade svårt att förstå och knyta an till andra människor, vilket gjorde att jag hade svårt att skapa vänskapsrelationer och ofta kände mig ensam och utanför. Min självkänsla och självförtroende var mycket låg, och livet tycktes vara emot mig, vilket fick mig att känna mig som ett offer för orättvisa omständigheter.

På något sätt kände jag mig alltid fel och udda, även om jag på ytan var som alla andra. Jag är vit, medelklass, straight, och har inga funktionsvariationer.

Känslan av att vara vid sidan om och inte riktigt höra till är något som jag har kämpat med länge.

Trots det har längtan efter kärlek och att höra till hela tiden varit en drivkraft som har fört mig framåt. Jag har både motvilligt och medvilligt dragits till att arbeta med min personliga utveckling.

MITT SPIRITUELLA UPPVAKNANDE

Min längtan efter att höra till och känna samhörighet gjorde väldigt länge att jag inte ville sticka ut.

Jag har alltid strävat efter att passa in i normen och leva ett så konventionellt liv som möjligt. Men i smyg började mitt intresse för det ”alternativa” växa när jag nådde 30-årsåldern. Det började försiktigt med yoga, meditation och böcker om attraktionslagen. Jag beställde till och med hem tarotkort i hemlighet. När jag sedan blev sjukskriven för utmattningssyndrom (surprise!) bestämde jag mig för att ge mig själv i present att utforska allt det där spirituella som jag längtat efter att prova men inte vågat. ”Plötsligt” hade jag bokat en tarotläsning, vilket snart ledde mig till healing och väckte ett enormt intresse för att läsa om reinkarnation och tidigare liv. Jag upptäckte spirituella poddar, gick på astrologisk konsultation och ägnade mig åt spirituella vägledda meditationer var och varannan dag – allt i hemlighet. Jag var väldigt rädd för vad människor skulle tänka och tycka om mig.

Det spirituella har inte varit något jag aktivt sökt, utan snarare något som har drabbat mig. Jag har helt enkelt inte kunnat låta bli.

Till slut nådde jag en punkt där jag gav upp motståndet. Under en regression, där jag genom hypnos kom i kontakt med tidigare liv, kapitulerade jag. Jag minns hur kvinnan som guidade mig genom regressionen frågade om jag hade några vänner att dela mina spirituella tankar och upplevelser med. Jag brast ut i gråt och svarade: ”Nej, jag har inte berättat för någon om det här.” Inom några dagar dök det upp två kurser i personlig utveckling och medialitet, och det kändes som om jag hade nått en punkt där jag bara var tvungen att anmäla mig. Jag hade fortfarande ingen tanke på att jag själv skulle ha några mediala förmågor, men det var som om jag bara behövde gå kurserna ändå.

Jag minns än idag den överväldigande känslan på det första kurstillfället när vi skulle kanalisera mediala budskap. Mitt hjärta var i halsgropen, och det var en nervös spänning i luften. Men det märkliga var att, trots min inledande oro, visste jag instinktivt hur jag skulle gå tillväga. Jag såg inre bilder och delade dem gruppen. Det som kändes ännu märkligare var att det jag beskrev stämde. I detalj hade jag kunna beskriva en annan deltagares mormor på ett sätt som var omöjligt att gissa sig till.

VAR ÄR JAG NU? 

Idag kanaliserar jag, genom mina mediala förmågor, budskap från andra dimensioner i universum.

Jag kände (faktiskt) snabbt tillit till mina mediala gåvor när jag väl kom över tröskeln. Min resa fram till nu har istället i huvudsak handlat om att acceptera och känna mig trygg i den okonventionella livsresa jag har valt.

Nu är jag på en plats i livet där jag är trygg i den jag visades vara. Mitt liv har fått en fördjupad mening, och min eviga drivkraft att göra skillnad och bidra till en kärleksfull och fredlig värld manifesterar sig genom att stötta människor i deras personliga och själsliga utveckling.

För varje steg jag själv tar i helandet av mina egna sår så märker jag hur jag utvecklas medialt

Jag låter min intuition guida mig i min egna personliga och spirituella utveckling. Hittills har det lett mig till en utbildning i coaching, kurser i intuitivt måleri, olika former av mediala utbildningar, en tvåårig utbildning i astrologi och healingutbildning. Alla kurser jag gått, går och kommer att gå handlar alltid i första hand om att hela mig själv på olika sätt och i andra hand att ge vidare. För varje steg jag själv tar i helandet av mina egna sår så märker jag hur jag utvecklas medialt.

Det börjar alltid med mig själv!