Jag lever för min personliga och själsliga utveckling och är det något som är centralt i det så är det MOD.
Länge missförstod jag mod som i att vara fysiskt och äventyrligt risktagande, typ hoppa bundgyjump. Inte för att man inte kan vara modig när man hoppar bundgyjump men att göra det är inte per se modigt.
Mod är att vara rädd men göra något för att man innerst inne vill.
Om du bara får en nervkittlande känsla i kroppen av bundgyjump och det inte framkallar någon rädsla så är du inte modig. Du är inom din comfort zone, om än med en hobby som många andra tycker är spektakulär.
Så den viktiga frågan är egentligen vad som är modigt för just dig?
Uttrycka dina känslor? Smaka en ny maträtt? Ifrågasätta din chef? Le till en främling på stan?
En annan viktig del av mod är att du måste vilja göra det där läskiga genuint. Det är nämligen 0% modigt att vara gränslös och göra saker du innerst inne inte vill och mår bra av.
En bra fråga man kan ställa sig är om man skulle vilja hoppa bundgyjump om inga annan skulle få veta att du gjort det?
Om du, liksom jag, prioriterar din personliga och själsliga utveckling så rekommenderar jag en ständig lättare träningsvärk i mod-muskeln, så du när det verkligen gäller vågar riktigt jäkla mycket! 💪
Mitt tänk kring mod är inspirerat av Johannes Hansen. Jag upplever att det är han som sagt ”Mod är att vara rädd men göra det ändå”. Eller så är det min slutsats efter att ha läst hans böcker. Oavsett vad så har det tänket satt sig hos mig 😇💫
